Nalin Pekgul är ett namn som ofta figuererar i ovan nämnda sammanhang Först påpekade hon hur oerhört hårt man gick åt Mona Sahlin för att hon var just kvinna. Att hon är partiordförande för Sveriges största politiska parti och hittils har gjort ett katastrofalt dåligt jobb verkar Pekgul se som en sekundär fråga. Nu i dagarna har Nalin Pakgul återigen höjt rösten och talat om för alla och envar att nu är det Wanja Lundby-Wedin som blir hårt ansatt för att hon... ja, för vad egentligen? Är det för att hon har hycklat som få och inte levt efter sina egna regler? Eller är det för att hon inte har skött sitt jobb som styrelseledamot i AMF.s styrelse? Eller är det kanske för att hon har påstått att Christer Elmehagen, f.ö. man, ljuger när det visar sig att det är hon själv som inte kan läsa? Nej, nej, nej det är ju för att hon är kvinna som hon har blivit så oerhört hårt granskad och i vissa fall bespottad i media.
I dagarna har även medieprofessor Gunilla Jarlbro, vid Lunds universitet, tagit ton i ämnet. Hon påstår att vi har lättare att applicera diverse eptitet på kvinnor och att media och konsumenter ser att dessa två personer är inkompetenta just för att de är kvinnor.
Undertecknad skulle här vilja ställa följande frågor till alla dessa företrädare för uppfattningen att kvinnor blir negativt särbehandlade i pressen. Hur hårt blev inte Mona Sahlins företrädare ansatt av samma journalister som nu granskar Sahlin? Göran Persson fick epitet som bufflig och elak och hans yttre var många gånger föremål för diverse plumpa skämt. Då hördes inga gälla röster för ett stopp på kritiken mot Göran Persson som man. Dessutom så vet väl alla att just elakhet och bufflighet är typiskt manliga egenskaper, eller?
För det andra. Påstår alla som fasas över att kvinnor får hårdare kritik att en man skulle ha tillåtits att begå samma misstag som nu Wanja och Mona har gjort? Se på hur det gick för Stig Malm. Han fick packa och dra. För att han hade begått misstag av den kalibern att han inte ansågs kunna sitta kvar som LO-ordförande. Är det bara jag som har väldigt svårt att se hur debattsidorna och Norra bantorget fylldes med klagokörer över att Stig Malm hade sparkats pga av att han var man...?
Ska ni bli tagna på allvar och ska jämställdhetsdebatten komma någon stans är det läge att ta av sig könsglasögonen och se på vad som faktiskt hänt. De två ordförandena för Arbetarrörelsens två största grenar har begått misstag. Misstag av stora mått. Den ena har missköt sitt uppdrag, svikit sina och arbetarrörelsens värderingar och dessutom inte haft kurage nog att stå för sina misstag. Den andre har visat upp ett diffust ledarskap, ingått samarbete med partier som hennes medlemmar inte vill ha ett samarbete med och kapitalt misslyckats med uppdraget att förnya sitt parti och därigenom locka till sig nya väljare. För detta har de båda, fullt berättigat, fått motta massiv kritik. Inte på grund av kön utan på grund av inkompetens!
Veckans Bloggokratimelodi blir således en sång som talar sitt tydliga språk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar