Veckans BloggokratiMelodi!

När vi ändå är igång vill vi också passa på att skicka veckans BloggokratiMelodi till Mona Sahlin.

På fredag är det dags för rörelsen att stryka finskjortan, hålla fanan högt och sluta leden. Eller kanske ställa sig på barrikaderna och vädra sitt missnöje mot internt hyckleri, politisk vilsenhet och bonusskandaler?

Partiledningen tycks iaf ha återfått en viss strategisk förmåga för de har förlagt partiordförandens tal till Skåne. Närmare bestämt Malmö och Lund, städer där stödet för den sittande partiledningen är lika stabilt som de Isländska statsfinanserna.

Oavsett planer för fredagen vill vi ge er en chans att redan nu komma i stämning med en svensk klassiker. Kanske möter Mona en klagokör på fredag, här har hon i alla fall en något mer positiv sådan!

Demokratiskt ansvar & PR-miljoner!

Efter en liten tids, oförklarlig, frånvaro så är Bloggokratin åter igen på banan. Vi har under den senaste tiden hunnit tänka över både det ena och det andra. Vi tar det i tur och ordning.

Först och kanske främst EU-valet! Det är ju banne mig valår och Bloggokratin tänker ta sitt, självutnämnda, informationsansvar och rikta strålkastarna mot just detta. Under de närmaste veckorna kommer vi studera de frågor som vi, med visst inflytande av andra, finner extra intressanta. Till att börja med tänkte vi ta upp det faktum att skrämmande stor mängd människor i vårt avlånga land helt tycks ha missat att det faktiskt är EU-val i år. Enligt en Synovate-undersökning, gjord på uppdrag av nyhetsmagasinet Fokus hade bara 17% av svenskarna koll på att det var val den 7e juni i år. Utökar man frågeställningen en aning och frågar hur många som vet vilket år nästa EU-val går av stapeln blir resultatet inte mycket bättre. Då kan ytterligare 15% pricka rätt år. Sammanlagt vet alltså inte mer än 32% att EU-valet äger rum i år. 

Självklart infinner sig en rad frågor med detta i åtanke. Den första frågan är nog ändå vad som hände med de där 200 miljonerna som skulle gå till att upplysa EU's medborgare om valet? Viktades de efter storleken på jordbruksstödet eller, för Sverige verkar inte ha fått många kronor? 

Den andra naturliga följdfrågan blir, måste det till miljoner för att vi svenskar ska klara av att informera oss om när vi har möjligheten att ta del av en demokratisk dygd, nämligen göra vår röst hörd i fria val? Vi inom Bloggokratin har ett nekande svar på den frågan. Det personliga ansvaret måste, som i så många andra fall, vara betydligt större. Lever man i en demokrati och har förärats möjligheten att få rösta i fria, hemliga och kontinuerligt återkommande val så är det nästintill skamligt att inte kunna ta på sig ansvaret att hålla koll på när dessa äger rum! Att lägga nära en kvarts miljard på upplysning kastar ett löjes skimmer över den uppenbara välfärdslättjan i dagens Europa.

För alla er som inte har slutat läsa i ren ilska och som skruvar lite obekvämt på sig i skrivbordsstolen kan vi inom Bloggokratin, utan att ha sett skymten av de där 200 miljonerna, upplysa alla om att valet till EU-parlamentet äger rum den 7:e juni i år. Lägg gärna en minut eller två av er tid på att läsa in er på den här sidan - Valmyndigheten.

Tänkvärd analys av SvD's Göran Eriksson!

Panik i partiet

La raison du plus fort est toujours la meilleure!

As the lamb in Fontaine's fable the men behind TPB were eaten alive this morning. I guess the greatest mistake they ever made were to believe that they actually lived in a land where Lady Justice was considered more than a stone statue.

Indeed, even if you are correct you cannot insult the King. And as we live in a land of the King we were never the same under the law. But please don't get me wrong, when I say the King I do not talk about the man who stood on our side during the wake of the tsunami but of the King! - he who is called 'the Man' on the other side of the Atlantic. You know he who stands over the law, he who must not be insulted, he who sits with all the cards.

What a foolish idea, we believed that we lived in a country were logic and reason mattered.

La raison du plus fort est toujours la meilleure! - "Le loup et l'agneau” - de la Fontaine

(The logic of the strongest is always correct.)

Niklas, bloggokrat.

- - - - -- - - - -

Blivande milstolpe inom politisk journalistik?

Efter ett litet påskavbrott så kör nu Bloggokrati på som vanligt.

Trots att påskfirandet var till stor belåtenhet för både stora och små så dök det idag upp något som verkligen eggar oss här på Bloggokrati lite extra. För oss alla som uppskatar verkligt god journalistik och som vet att värdesätta skarpa analyser och kvicka kommentarer kommer nu programmet Korseld. Landets kanske just nu skarpaste ledarskribenter, Sanna Rayman från SvD och Katerine Kielos från Aftonbladet, kommer att gå hårt åt diverse gäster i kvartslånga program på de båda tidningarnas hemsidor. Troligtvis lite som SVT's "Grillad", fast med intressanta gäster, kunniga programledare, aktuella politiska ämnen och kvicka kommentarer. Således inte det minsta likt "Grillad". Vi inom Bloggokratin sitter iaf som på nålar inför morgondagens premiäravsnitt och är Rayman och Kielos bara hälften så bra i TV som de är i sina ledarartiklar så kan detta bli en milstolpe inom svensk politisk journalistik! Vi håller tummarna och önskar all lycka till. 

För övrigt kan den svenska halvan av denna blogg avslöja att den Schweiziska halvan av densamma snart kommer med sin syn på livet, världen och ekonomin. Håll ut gott folk. 

/J. Nyström

- - - 

Veckans Bloggokratimelodi!

Veckans Bloggokratimelodi går till alla som nu tar i för kung och fosterland för att få ut budskapet att man blir hårdare ansatt för att man är kvinna. Listan på människor, företrädesvis kvinnor, som gärna vill göra sin stämma hörd och påpeka hur hemskt synd det är om kvinnor i offentliga positioner kan göras oändligt lång. 

Nalin Pekgul är ett namn som ofta figuererar i ovan nämnda sammanhang Först påpekade hon hur oerhört hårt man gick åt Mona Sahlin för att hon var just kvinna. Att hon är partiordförande för Sveriges största politiska parti och hittils har gjort ett katastrofalt dåligt jobb verkar Pekgul se som en sekundär fråga. Nu i dagarna har Nalin Pakgul återigen höjt rösten och talat om för alla och envar att nu är det Wanja Lundby-Wedin som blir hårt ansatt för att hon... ja, för vad egentligen? Är det för att hon har hycklat som få och inte levt efter sina egna regler? Eller är det för att hon inte har skött sitt jobb som styrelseledamot i AMF.s styrelse? Eller är det kanske för att hon har påstått att Christer Elmehagen, f.ö. man, ljuger när det visar sig att det är hon själv som inte kan läsa? Nej, nej, nej det är ju för att hon är kvinna som hon har blivit så oerhört hårt granskad och i vissa fall bespottad i media. 

I dagarna har även medieprofessor Gunilla Jarlbro, vid Lunds universitet, tagit ton i ämnet. Hon påstår att vi har lättare att applicera diverse eptitet på kvinnor och att media och konsumenter ser att dessa två personer är inkompetenta just för att de är kvinnor. 

Undertecknad skulle här vilja ställa följande frågor till alla dessa företrädare för uppfattningen att kvinnor blir negativt särbehandlade i pressen. Hur hårt blev inte Mona Sahlins företrädare ansatt av samma journalister som nu granskar Sahlin? Göran Persson fick epitet som bufflig och elak och hans yttre var många gånger föremål för diverse plumpa skämt. Då hördes inga gälla röster för ett stopp på kritiken mot Göran Persson som man. Dessutom så vet väl alla att just elakhet och bufflighet är typiskt manliga egenskaper, eller?  

För det andra. Påstår alla som fasas över att kvinnor får hårdare kritik att en man skulle ha tillåtits att begå samma misstag som nu Wanja och Mona har gjort? Se på hur det gick för Stig Malm. Han fick packa och dra. För att han hade begått misstag av den kalibern att han inte ansågs kunna sitta kvar som LO-ordförande. Är det bara jag som har väldigt svårt att se hur debattsidorna och Norra bantorget fylldes med klagokörer över att Stig Malm hade sparkats pga av att han var man...? 

Ska ni bli tagna på allvar och ska jämställdhetsdebatten komma någon stans är det läge att ta av sig könsglasögonen och se på vad som faktiskt hänt. De två ordförandena för Arbetarrörelsens två största grenar har begått misstag. Misstag av stora mått. Den ena har missköt sitt uppdrag, svikit sina och arbetarrörelsens värderingar och dessutom inte haft kurage nog att stå för sina misstag. Den andre har visat upp ett diffust ledarskap, ingått samarbete med partier som hennes medlemmar inte vill ha ett samarbete med och kapitalt misslyckats med uppdraget att förnya sitt parti och därigenom locka till sig nya väljare. För detta har de båda, fullt berättigat, fått motta massiv kritik. Inte på grund av kön utan på grund av inkompetens!

Veckans Bloggokratimelodi blir således en sång som talar sitt tydliga språk.

 

 - - -

Söndag är uppenbarligen ingen vilodag för arbetarrörelsen...

Nu skyndar sig distrikt och nyckelpersoner inom rörelsen för att komma ut med sina avgångskrav. Ingen vill sitta ensam kvar med svarte petter i knät och förklara varför man är lojal mot en given förlorare. Företrädare för Borlänges fack- och partigrenar av rörelsen går ut hårt och intar lite utav ett ledarspår. 

Nu är det nog läge för övriga deltagare att lägga i en högre växel om man vill slippa gliringar på färjan över till Almedalen i sommar... 

Bloggokrati återkommer i ämnet inom kort.

Vi vet väl alla vem som ska kasta första stenen...?

Sådär ja. Det tog inte många dagar innan det förtroende som för ca en vecka sedan var mycket stort nu bara tycks bli mindre och mindre för var dag som går. När alla andra läskunniga människor snabbt insåg att Wanja, och övriga styrelsen med henne, totalt hade misskött sitt uppdrag så var ljudet ett annat från både S- och LO-kollegor. För några dagar sedan hette det alltså att LO-styrelse, Sahlin och med henne hela SAP hade förtroende för Wanja som LO-ordförande. Idag påbörjade Sahlin nedmonteringen av det förtroendet genom att säga att Wanja nog bör avgå från sin post i AMF's styrelse. 

Alla läskunniga inser ju snabbt att detta är ett desperat försök att slänga den obekväma lasten överbord. Kan man låta Wanja gå på plankan kanske man kan vända uppåt i oppinionssiffrorna igen. Första steget blir att få bort henne från AMF nästa steg blir LO. När man petat henne därifrån så är det väl en smal sak att byta ut henne även i Verkställande Utskottet, eller?

Jo, själva sopandet med kvasten blir nog inte så svårt men frågan är om LO's och SAP's väljare verkligen är så lättlurade? Till skillnad från sin ordförande har LO-medlemmarna inga större problem att läsa, ta in information och därefter bilda sig en egen uppfattning. I både LO's och partiets medlemmars analys spelar nog både LO och framförallt Partiordförande Sahlin en betydligt större roll än de själva vill kännas vid. Att Sahlin stått upp för Wedin och sedan, utan att blinka, vänder henne ryggen ses nog inte på med blida ögon av hennes egna medlemmar. Det finns få saker den svenska väljarkåren tycker så illa om som kappvändare och ser man till Sahlin är det svårt att hitta något annat ord som beskriver hennes agerande.

Ytterligare en försvårande faktor får man om man väger in det interna motståndet mot Sahlin. Skånedistriktet, fö. partiets största, har ända sedan dag ett varit ytterst tveksamma till Sahlin som ordförande. Under de senaste månaderna har man tagit varje tillfälle som givits för att vädra detta missnöje offentligt. Det var tydligt vid kalabaliken kring samarbetet med miljöpartiet och företrädare för LO' skånedistrikt var snabba med att kräva Wanjas avgång efter AMF-avslöjandet. Genom att Sahlin nu går ut och ändrar sig i frågan om hon har förtroende för Wedin eller ej så ger hon skånedistriktet rätt. Hon skänker dem ytterligare en seger och försvagar sin egen ställning som partiordförande.

Genom sin ambivalens och sitt oförblommerade kappvänderi, i AMF-frågan, har Sahlin undergrgävt sin egen ställning ytterligare och i förlängningen skadat det Socialdemokratiska partiet. Att göra sig av med inkompetenta medarbetare är, sett som isolerad händelse, ingen "big deal". Räknar man däremot ihop Sahlins totala agerande sedan hon tillträdde som partiordförande finns det nog all anledning att ta sig en funderare på om det inte snart är Sahlin själv som finner sig omringad av samma ryggtavlor som hon nu är med och vänder åt LO-ordföranden?

/J. Nyström

- - - - - - - - - - - - 

IPRED-lagen, ett aprilskämt så gott som något!

Så var den då här. IPRED-lagen! Efter debatter, utredningar och x-antal spenderade miljoner från den amerikanska nöjesindustrins lobbygrupper är den ett faktum. Den kunde knappast ha trätt i kraft på ett mer symboliskt datum. Lagen i sig och hela argumentationen för densamma liknar nämligen ett enda stort aprilskämt. Problemet är bara att det är nöjesindustrin som lurar sig själva.

Innan någon nu får för sig något vill jag understryka att jag (min schweiziska bloggkollega har säkerligen en annan syn på saken) är helt för rätten att få betalt för sitt arbete. Artisten, filmskaparen, författaren eller vem det än må vara som har lagt ner tid, energi, själ och pengar i en produkt ska självklart få betalt när någon annan väljer att ta del av denna. Problemet är bara det att det tycks som om upphovsrätten och nöjesindustrins agerande i frågan inte har utvecklats sedan 60-talet.

Nedladdning är stöld och ingenting annat hör man från Antipiratbyrån och andra förespråkare för lagen. Må så vara, men det går inte att bortse från det faktum att äganderätten och tillgängligheten för musik, film och annat har tagit plats på tåget mot framtiden, medan nöjesindustrin står kvar och trampar på perrongen. Bara för att man har de ekonomiska och politiska musklerna att skrika högst betyder det inte att man har rätt eller att man kan stoppa en naturlig utveckling.

Idag kan konsumenter över hela världen få tag på exempelvis musik när de vill vart de än må befinna sig. Musikklippen på youtube har konkurerat ut blandbanden till för/efterfesten och gratistjänster som ex. Spotify gör det möjligt att lyssna på en skiva i vissa fall redan innan den släpps i handeln. När någon som lever i denna tillgänglighetens förlovade värld vill äga en fysisk vara i form av en skiva förväntas denne betala mellan ca. 150-200 kr. Visst, det handlar inte om några astronomiska summor, men steget mellan att ha all världens musik gratis, ett musklick bort, och att betala 200 kr för en cd-skiva känns tillräckligt stort för att slå tillbaka i ansiktet på skivindustrin. Förlängningen blir snarare att människor drar sig för att köpa skivan, vilket ju inte heller genererar några pengar till vare sig skivbolag eller artister. Visst är Istore mf bra alternativ, men tänk om industrin kunde lägga lika många miljoner på att ta fram nya liknande, kreativa, alternativ, anpassade till den rådande verkligheten, som man lagt ner på lobbyverksamhet för en lag. Och tänk vilka möjligheter som skulle öppna sig om man samarbetade och förde en dialog med konsumenterna istället för att som nu kriminalisera närmare halva svenska befolkningen!

/J. Nyström

- - - - - -