Gråt och tandagnisslan. Den socialdemokratiska rörelsen verkar ha gått man ur huse för att gråta ut över den hemska, otäcka behandlingen av sin partiledare. Alla verkar ha bestämt sig för att vara genuint elaka mot stackars Mona om man får tro rörelsens företrädare. Nu senast är det SSU:s två ledstjärnor, Jytte Guteland och MattiasVäpse, som menar att Aktuellt ägnar sig åt vuxenmobbning när de analyserar Monas agerande som partiledare.
Innan dess har i stort sett vartenda bekant S-ansikte dragits fram för att sälla sig till snyftkören över alla påhopp på Mona. Nu senast har de fördömt det sk. ”förtalsbrevet” eller ”smutskastande kedjebrevet” om ni så vill. S påstår sig ha ”spårat” brevet till en moderat kommunpolitiker och höjer tonläget ordentligt i sina krav på ett moderat fördömande.
Bloggokrati har tidigare varit inne på detta brev (här) och lägger inget större värde i påståendet att detta skulle vara en produkt skapad av en moderat kommunpolitiker. Han må ha spridit det men vår gissning är att upphovsmannen är en kreativ, flitigskribent på ett välkänt Internetforum. Dessutom ska tilläggas att det mesta som står i detta sk. Smutsiga ”förtalsbrev” faktiskt tangerar sanningen på skrämmande många punkter. Det tar upp en del av S moderna historia, som säkerligen är allt annat än smickrande för rörelsen, men inte desto mindre sann för det.
Guteland och Väpse tar upp Karl Rove i sin artikel för att riktigt skrämmas. Mannen som låg bakom valframgångarna för George W Bush ses av många som en smutskastningens mästare. Att kunna koppla samman honom med Moderaterna är en våt dröm för S i sin kritik mot det nya ”hemska” klimatet i svensk politik. Vi på Bloggokrati har dock några små tips som vi tänkte dela med oss av.
För det första kan man tycka vad man vill om Rove och hans metoder. Det går dock inte att komma ifrån det faktum att han faktiskt vann val, vilket är ett av de mest primära målen med partipolitik.
För det andra så pratar vi här om partiledaren för Sveriges största politiska parti. Mona Sahlin gör anspråk på att bli statsminister i det här landet. Hon har arbetat med politik hela sitt vuxna liv. I den rollen hon har får man faktiskt förvänta sig angrepp mot både sitt ämbete och sin egen person, det ingår i jobbet. I en tid då varenda mätning visar ett sjuknande förtroende för Sahlin som statsministerkandidat är ”offerrollen” kanske inte det ultimata valet. Det vore mer klädsamt om Sahlin och socialdemokratin slöt leden och lämnade det offentliga gråtandet bakom sig. Du blir nämligen inte statsminister genom att vara den som folk tycker mest synd om. Du blir statsminister genom att agera på ett sätt som inger förtroende och som gör att en majoritet av svenska folket lägger sin röst på dig den 19:e september.
Avslutningsvis vill vi återknyta till SSU-artikeln om det de kallar ”vuxenmobbning”. Självklart står det SSU fritt att rikta kritik mot något de anser fel. Dock bör man vara lite försiktig med tonläget. Ungdomsförbunden har alltid legat i framkant när det kommer till kampanjer med tvivelaktig utformning. Inget fel i det i våra ögon, det är del av charmen med ungdomsförbunden och fyller en viktig funktion i det politiska spelet. Att då som SSU gå ut och rikta kritik åt både vänster och (framförallt!) höger rimmar dock lite illa.
Det ska bli väldigt intressant att bära med sig denna kritik från SSU:s håll när valrörelsen nu börjar rulla igång på allvar.
/J. Nyström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar