onsdag, juni 30, 2010

Vem värnar värnplikten?

Idag är en mer än unik dag i vårt lands historia. Den allmänna värnplikten, med hela 109 år på nacken, försvinner från och med midnatt. Om detta hade jag planerat att författa ett litet inlägg där jag skulle ta upp det i mina ögon uppenbara farorna med avskaffandet. När jag imorse, som vanligt, inledde dagen med frukost och SvD:s ledarsida insåg jag snabbt att de hade levererat så pass kloka ord i ämnet att övriga kommentarer är överflödiga. Därför uppmanar jag härmed att läsa och begrunda följande artikel:


Förtida farväl till värnplikten

Något vi däremot inte vill lämna okommenterat är den debattartikel som också publicerades i dagens SvD. Det är företrädare för den rödgröna oppositionen som beskyller försvarsminister Sten Tolgfors för att kasta sten i glashus. Just den rödgröna fascinationen för glashus ska vi återkomma till inom kort, men redan nu tänkte vi titta lite på de rödgrönas egen försvarspolitik.


Artikelförfattarna betonar att det finns en spricka i regeringen angående försvarspolitiken och vill samtidigt gärna slå sig för bröstet över att de själva är överens kring detaljerna för NBG 2011. Om detta stämmer är vi här på Bloggokrati de första att lyfta på hatten och gratulera det faktum att de tre oppositionspartierna är överens om någonting överhuvudtaget och i synnerhet en försvarsfråga! Det är annars inte så lätt att se enigheten hos oppositionen. Låt oss titta på några exempel på detta:

Tittar man bara på de lösa formuleringarna på respektive partis hemsida, under fliken Försvarspolitik, skiljer sig uppfattningarna avsevärt partierna emellan. MP vill exempelvis ”avveckla försvaret helt på sikt”. S är något luddigare men säger sig ex vilja se ”ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete” och ”en fortsatt utveckling av säkerhetstänkande från civilt till militärt”. Vänsterpartiet anser att ”vårt militära försvar ska ha en folklig förankring och motsvara det säkerhetspolitiska läget”. Inte ens den mest fundamentalistiska pacifist kan påstå att vi är i ett säkerhetspolitiskt läge där man, som MP vill, kan avveckla försvaret helt. Eller?

Afghanistanfrågan är en annan punkt där den påstådda enigheten inte heller är riktigt glasklar. Vänstern anser att de svenska trupperna ska dras tillbaka helst nyss. MP är inne i ett svåröverskådligt resonemang kring styrkan, där det verkar positivt inställda om än med x antal reservationer. S däremot vill ha kvar trupperna, i alla fall under överskådlig tid. De menar att ett snabbt tillbakadragande, som deras oppositionskollegor manar till, skulle ”leda till inbördeskrig och ökat förtryck”.

Gällande försvarsindustrin tycks det inte heller finnas någon enighet bland de rödgröna. S säger sig vilja ”värna en inhemsk, svenskbaserad försvarsindustri med hög teknologisk standard.” MP vill däremot ”skära kraftigt krigsmaterielanslaget och upphöra med JAS-leveranserna.”

De rödgröna har onekligen mycket åsikter om det svenska försvaret. Särskilt samstämmiga är de dock inte. Då är det onekligen lite märkligt att beskylla regeringen för att vara oense och Sten Tolgfors för att kasta sten i glashus. När ens eget golv är täckt av glassplitter ska man skruva ner tonen lite i sina beskyllningar av andra. Ett litet tips bara från oss på Bloggokrati…

/J. Nyström

**

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar