Avgångsrykten kan bli verkligen i rörelsen snarare än man anar...

Så fick vi då vatten på vår kvarn snarare än vi kanske hade anat. Bloggokrati tog så sent som i förra veckan upp Socialdemokratins reaktion på det sk. ”förtalsbrev” som spridits om Mona Sahlin. Hög som låg gick de ut i rörelsens namn och fördömde allt vad smutsigt kampanjande och elaka påhopp hette. SSU gick längst fram och höll moralens och etikens fana högt. Tydligen är minnet bra men kort hos rörelsens medlemmar.

Idag svalde Expressen hela det bete som oppositionens, förvisso mycket skickliga presstrateger, hade planterat om Maud Olofssons påstådda avgång. Det pratades om initierade källor och röster inom ”centerrörelsen”. Alla hade de samma budskap, Maud avgår efter valet oavsett utgång. Huruvida detta blir verklighet eller ej vet troligtvis ingen, knappt ens Maud Olofsson själv. Vi har en mer än het valrörelse framför oss och ett val i september som ser ut att bli ett av de jämnaste på bra länge. I ett sådant läge kan vad som helst hända. Vad som helst. Att dagen, då Olofsson, som alla partiledare i en demokrati, lämnar sin post, kommer kan vi vara säkra på. Låt oss dock hoppas på att den dröjer och att hon och Centern innan dess lyfter sig och gör ett bra val den 19:e september. Det behöver både centerrörelsen och Sverige!

Om vi återgår till det inledande ämnet så har vi dock lite kvar att gå igenom. På frågan om hur Sahlin ställer sig till påståendet om att S har planterat uppgifterna om Olofssons avgång får media ett skratt till svar. Mona påstår sig inte känna till någonting om saken och  säger sig bara ha läst om saken i Expressen. Gott så. Ingen kan väl tro att en partiledare skulle vara så urbota korkad och erkänna vetskapen om en ev smutskastning. Men häri ligger någonting större. Sahlin kunde, om hon hade haft den goda smaken, varit betydligt mer neutral i sin kommentar. Skippat skrattet och gjort en kommentar om allvaret med riktade smutskastningskampanjer. Om hon hade haft något intresse av det vill säga.

Sanningen är att Mona är lika beroende av denna typ av kampanj i valrörelsen som alla andra partier. Det är politik de ägnar sig åt. Politik i en tid då ideologi och partiprogram flyter allt längre bort mot horisonten. I ett sådant läge hamnar man på den mer eller mindre smutsiga arenan förr eller senare. Det riktigt ”smutsiga” som tangerar gränsen för det patetiska är Monas och Socialdemokratins agerande på denna arena. Först beskylla alla och envar för att vara omoraliska och utstuderat elaka mot Mona Sahlin och sen själva stå med dynga upp till knäna. Det är inte bara patetiskt, det är också högst ovärdigt Sveriges största parti.

Ska vi själva ägna oss och oförblommerad ryktesspridning så lägger vi snarare en krona eller två på att den partiledare, vars avgång är närmast förestående, arbetar för vårt lands största parti. Denne partiledare valdes mot löfte om ett ”nytänk” i partiet och om återtagen regeringsmakt. Det förstnämnda har vi inte sett mycket av och regeringsmakten är snarare längre bort idag än den var den marsdag kvinnan i fråga, med bred majoritet, valdes till att leda det parti som är närmast synonymt med statsapparaten i vårt land. Den breda majoriteten lär nog bli mindre för var dag som går. Det ska bli mycket intressant att se hur rörelsen agerar den dag då tålamodet är slut. Kommer SSU att gå i täten med etikens fana även då...?


/J. Nyström