Folkets KU sammanträder den 19 september!

Att anmälningar till Konstitutionsutskottet används för att plocka billiga politiska poäng kommer väl knappast som en överraskning för någon. Desto mer förvånande är ofta anledningarna till anmälningarna och Miljöpartiets Karin Svensson Smith bevisar sannerligen detta. Häromdagen anmälde hon Näringsminister Maud Olofsson för att denne inte hade använt tillräckligt stor del av de miljarder som har avsatts för att rädda svensk bilindustri.

Vi tar det igen. Karin Svensson Smith anser alltså att det är skandal att Näringsminstern INTE spenderat tillräckligt stor del av de, för bilindustrin avsatta, miljarderna.

Karin Svensson Smith och Miljöpartiet tycker alltså att det helt i sin ordning att anmäla en minister för att denne har hushållit med skattebetalarnas pengar? Var tror de att pengarna kommer ifrån? Jag vet inte om Peter Ericsson är pojken med guldbyxorna, men Bloggokratin kan upplysa Miljöpartiet om att pengarna som de styrande politikerna har att röra sig med kommer, tro det eller ej, från svenska folket.

Det är pengar som svenska folket har arbetat ihop helt på egen hand och som de sedan avvarar till staten. Förhoppningen hos de svenska skattebetalarna är att deras pengar ska användas till behövliga ändamål, som exempelvis sjukvård, infrastruktur och ordningsväsen. Det finns också en förhoppning hos skattebetalarna att deras pengar inte ska gå till omotiverade utgifter.

I veckan belv det klart att SAAB har fått en ny ägare. Bloggokratin åtekommer till vad vi anser om just den affären, men det är ändå ett faktum att det akuta hotet om ett slut för SAAB har avvärjts. Detta har skett trots, eller kanske snarare tack vare, att den svenska regeringen inte har gått in med stora summor pengar i bilindustrin.

Resultatet är alltså att arbetstillfällena på SAAB har räddats för stunden och att minimala volymer, av de avsatta skattepengarna, har förbrukats. Ett resultat som de flesta borde se som lyckat.

Miljöpartiet, och i förlängningen också deras sk. "samarbetspartier", är dock uppenbarligen av en annan åsikt. De anser istället att Näringsministern har begått så allvarliga fel att hon förtjänar en KU-anmälning!

Det kanske är dags att fundera över vilka som verkligen förtjänar en anmälning? Glädjande nog har vi i Sverige fotfarande en process där domen, till skillnad från i KU, verkligen påverkar och dessutom är omöjlig att överklaga under de följande fyra åren.

Det systemet kallas riksdagsval och den 19 september i år kan skattebetalarna visa vilket alternativ de föredrar. Det där man får behålla mer av sina intjänade pengar och där staten hushåller med resurserna och satsar på ett funktionellt samhälle. Eller det där staten kräver folket på ännu mer av deras egenintjänade pengar och sedan spenderar dessa på all slags omotiverade utgifter?

* * * * * *

Hörs man inte finns man inte...

Världens mäktigaste, och således troligtvis också världens mest upptagna, man hinner med att kommunicera med det amerikanska folket varje vecka. Då borde Alliansen hinna med att kommunicera med sina väljare iaf låt säga en gång i månaden? Eller?


Här har det tex inte hänt något sedan december....

Kvällens debatt väcker frågan: Var finns nerven i svensk politik?

Ingen av de närmare en halv miljon förstagångsväljarna kan ha blivit särskilt mycket klokare av kvällens debatt i Agenda. Partiledarna för Sveriges två största partier lät som trötta statistiker på SCB:s årsmöte. Var fanns glöden, hungern och kampviljan? Var finns nerven i svensk politik?

Kvällens omskrivna debatt i Agenda var ett sömnpiller rakt igenom. Det blev inte direkt bättre av att Karin Hübinette var totalt oengagerad som programledare och lät de båda partiledarna stå och mala på i flera minuter per fråga utan att styra debatten åt något enda håll.

Det är kvällar som denna som gör att det politiska medvetandet och engagemanget aldrig sprids bland de ”vanliga” svenska väljarna. Kvällens debatt var en produkt för de redan invigda och frälsta. För att använda oss av det Hägglundska språket så lär de flesta av ”verklighetens folk” ha stängt av tv:n efter tio minuter eller så.

Statsministern verkade ha hakat upp sig på siffror och rabblade talet 58 som ett mantra under den halvtimmeslånga debatten. Sahlin följde med och gav sin syn på just talet 58. Så höll det på och utgången av just diskussionen kring Socialdemokraternas gräns för förtidspension vet jag faktiskt inte ens om parterna själva riktigt förstod.

Av Bloggokratins önskan om en ideologisk diskussion från Reinfeldts sida blev det inte mycket av. Han pratade detaljer och verkade ha glömt bort både den borgerliga visionen och den borgerliga Alliansen. Ett skräckexempel var hans sista ord i debatten, där han uttalade sig om att han tyckte att folk skulle rösta på Moderaterna?! Om vi på Bloggokrati inte minns helt fel så var det tack vare samarbetet mellan de fyra borgerliga partierna i det, som iaf 2006, hette Allians för Sverige som man lyckades komma till makten. Detsamma gäller i allra högsta grad även idag. Utan att Alliansen går framåt så spelar det ingen roll hur många som röstar på Moderaterna (bortsett från det helt osannolika scenario som ger Moderaterna egen majoritet då) om något av de andra Allianspartierna faller ur riksdagen. Det rätta svaret, Fredrik Reinfeldt, hade varit ”därför tycker jag att folk ska rösta på Alliansen”.

Gå tillbaka till ritbordet. Lägg undan artighetsfraserna och de hövlig gesterna mot politiska motståndare och visa lite jävlar anamma. Svensk politik mår bra av att bli bara en aningens lite skitigare. Debatterna måste belysa skillnaden mellan blocken tydligare än vad de gjorde i kväll.

Det är inte vi som orkar igenom varenda debatt, hur tråkig den än må vara, som ska övertygas. Det är alla de som inte gör det som behöver få se skillnaderna mellan blockens ideologier och visioner för Sverige.

/J. Nyström

* * * * * *

Ideologi på agendan i kvällens Agenda tack!

I kväll inleds valrörelsen.

Debatten mellan Statsminister Reinfeldt och Oppositionsledare Sahlin i SVT:s Agenda är ofrånkomligen en startpunkt för en av de mest spännande valrörelserna på mycket länge. Det är en, för svensk politik, unik valrörelse på många sätt. För första gången har vi två tydligt uttalade politiska block som kämpar om makten och dessutom finns det en reell chans att vi får se ett nytt parti ta plats i Sveriges riksdag.

I och med startskottet för valrörelsen vill även vi på Bloggokrati passa på att starta om lite på nytt. Vi planerar att kontinuerligt bevaka och kommentera valrörelsen under de närmaste åtta månaderna och hoppas att ni gör oss sällskap. Utöver några smärre layoutförändringar har vi också anpassat vår länkmeny till höger. Där hittar ni nu länkar till det mesta inom svensk politik, allt ifrån partihemsidor till opinionsundersökningar och pressmeddelanden.

I och med starten på valrörelsen tänkte vi ta tillfället i akt och berätta vad vi på Bloggokrati hoppas få se och höra från de svenska politikerna innan valdagen den 19 september.

• Redan i kvällens debatt hoppas vi att Fredrik Reinfeldt blåser liv i tanken om det borgerliga Sverige. Lägg bort trumfkortet ”regeringsduglighet” för ett ögonblick och prata om det som gav er makten 2006. Drömmen om ett annat Sverige. Prata om ett Sverige där de borgerliga frihetstankarna och individens möjlighet till ett ökat inflytande över sin egen vardag tillåts växa och frodas. Självklart ska Statsministern prata om den ekonomiska krisen, arbetslösheten och vad Alliansen har gjort för Sverige under de gångna åren och vad han vill göra de  nästkommande fyra. Men det får inte stanna vid beskrivningar av det rent politiska arbetet. Det måste finnas utrymme för att prata om visionen om ett samhälle som bryter sig loss från socialdemokratins bojor och ger svenskarna de bästa tänkbara förutsättningarna att styra över sina egna liv och förverkliga sina egna visioner.

•  Vi hoppas också att Centern och Kristdemokraterna, som nu balanserar farligt nära de magiska fyra procenten, slutar klaga på att de tvingas stå i Moderaternas skugga och gör följande:

1. Ser till att samla kraft och resurser för att kunna ta tag i arbetet med Alliansens kommunikation gentemot väljarna. Ni var fyra partier som vann valet 2006. Även om ni själva kommer ihåg det så behöver väljarna påminnas om det dagligen fram till den 19:e september. 
   
2.  Lansera egna förslag. Det låter kanske som en paradox sett till ovanstående punkt men det är det på intet sätt. Inom Alliansen måste det kunna presenteras oliktänkande förslag, så länge de håller sig inom borgerliga ramar. Centerns arbetsförmedlingsutspel är ett ypperligt exempel på ett sådant förslag. Men det måste komma fler.
3. Fall inte för den Folkpartistiska populismen. Just Fp har under den senaste tiden visat prov på exakt hur man inte ska bete sig i ett politiskt samarbete. I Stockholm har exempelvis Per Ahlmark med följeslagare gått till hårt angrepp på sina Allianskollegor om utvecklingen av Stockholms stadsbild. Där använder man sig av en retorik som knappt ens hör hemma i sandlådan och tycks sakna all känsla för takt och ton. Ett än mer skrämmande exempel är Jan Björklunds, Allan Widman och Birgitta Ohlssons utspel angående försvaret. I sak har det rätt i väldigt mycket men sättet man presenterar det på har däremot inte många rätt alls. Det går inte att bibehålla sin trovärdighet genom att först komma överens med sina Allianskollegor om vilken politik man ska föra och sedan direkt efteråt gå ut och köra ett eget race i frågan. Ta en sådan diskussion internt och se till att få med er hela alliansen i en välbehövlig omläggning av den svenska försvarspolitiken. Därefter kan Alliansen tillsammans gå ut offentligt och erkänna att det har blivit fel och att man tillsammans avser att korrigera politiken snarast möjligt.
4. Förbered er på att svälja er stolthet och gå till val under en gemensam partibetäckning. Risken att mista möjligheten att förändra det svenska samhället till det bättre måste undanröjas. De borgerliga värderingarna och individens värde måste hållas högre än det enskilda partiet. En gemensam valallians för de borgerliga partierna skulle inte bara ta till vara på de borgerliga rösterna, det skulle dessutom visa väljarna att det är ideologin och visionerna som värdesätts och inte det egna partiets makt. Ett faktum som skulle distansera Alliansen ytterligare från Socialdemokratin.
   

Vi återkommer till vad vi vill se hos oppositionspartierna under valåret.

/J. Nyström