Så fick vi då vatten på vår kvarn snarare än vi kanske hade anat. Bloggokrati tog så sent som i förra veckan upp Socialdemokratins reaktion på det sk. ”förtalsbrev” som spridits om Mona Sahlin. Hög som låg gick de ut i rörelsens namn och fördömde allt vad smutsigt kampanjande och elaka påhopp hette. SSU gick längst fram och höll moralens och etikens fana högt. Tydligen är minnet bra men kort hos rörelsens medlemmar.
Idag svalde Expressen hela det bete som oppositionens, förvisso mycket skickliga presstrateger, hade planterat om Maud Olofssons påstådda avgång. Det pratades om initierade källor och röster inom ”centerrörelsen”. Alla hade de samma budskap, Maud avgår efter valet oavsett utgång. Huruvida detta blir verklighet eller ej vet troligtvis ingen, knappt ens Maud Olofsson själv. Vi har en mer än het valrörelse framför oss och ett val i september som ser ut att bli ett av de jämnaste på bra länge. I ett sådant läge kan vad som helst hända. Vad som helst. Att dagen, då Olofsson, som alla partiledare i en demokrati, lämnar sin post, kommer kan vi vara säkra på. Låt oss dock hoppas på att den dröjer och att hon och Centern innan dess lyfter sig och gör ett bra val den 19:e september. Det behöver både centerrörelsen och Sverige!
Om vi återgår till det inledande ämnet så har vi dock lite kvar att gå igenom. På frågan om hur Sahlin ställer sig till påståendet om att S har planterat uppgifterna om Olofssons avgång får media ett skratt till svar. Mona påstår sig inte känna till någonting om saken och säger sig bara ha läst om saken i Expressen. Gott så. Ingen kan väl tro att en partiledare skulle vara så urbota korkad och erkänna vetskapen om en ev smutskastning. Men häri ligger någonting större. Sahlin kunde, om hon hade haft den goda smaken, varit betydligt mer neutral i sin kommentar. Skippat skrattet och gjort en kommentar om allvaret med riktade smutskastningskampanjer. Om hon hade haft något intresse av det vill säga.
Sanningen är att Mona är lika beroende av denna typ av kampanj i valrörelsen som alla andra partier. Det är politik de ägnar sig åt. Politik i en tid då ideologi och partiprogram flyter allt längre bort mot horisonten. I ett sådant läge hamnar man på den mer eller mindre smutsiga arenan förr eller senare. Det riktigt ”smutsiga” som tangerar gränsen för det patetiska är Monas och Socialdemokratins agerande på denna arena. Först beskylla alla och envar för att vara omoraliska och utstuderat elaka mot Mona Sahlin och sen själva stå med dynga upp till knäna. Det är inte bara patetiskt, det är också högst ovärdigt Sveriges största parti.
Ska vi själva ägna oss och oförblommerad ryktesspridning så lägger vi snarare en krona eller två på att den partiledare, vars avgång är närmast förestående, arbetar för vårt lands största parti. Denne partiledare valdes mot löfte om ett ”nytänk” i partiet och om återtagen regeringsmakt. Det förstnämnda har vi inte sett mycket av och regeringsmakten är snarare längre bort idag än den var den marsdag kvinnan i fråga, med bred majoritet, valdes till att leda det parti som är närmast synonymt med statsapparaten i vårt land. Den breda majoriteten lär nog bli mindre för var dag som går. Det ska bli mycket intressant att se hur rörelsen agerar den dag då tålamodet är slut. Kommer SSU att gå i täten med etikens fana även då...?
/J. Nyström
onsdag, juli 07, 2010
fredag, juli 02, 2010
Vem ska trösta Mona?
Gråt och tandagnisslan. Den socialdemokratiska rörelsen verkar ha gått man ur huse för att gråta ut över den hemska, otäcka behandlingen av sin partiledare. Alla verkar ha bestämt sig för att vara genuint elaka mot stackars Mona om man får tro rörelsens företrädare. Nu senast är det SSU:s två ledstjärnor, Jytte Guteland och MattiasVäpse, som menar att Aktuellt ägnar sig åt vuxenmobbning när de analyserar Monas agerande som partiledare.
Innan dess har i stort sett vartenda bekant S-ansikte dragits fram för att sälla sig till snyftkören över alla påhopp på Mona. Nu senast har de fördömt det sk. ”förtalsbrevet” eller ”smutskastande kedjebrevet” om ni så vill. S påstår sig ha ”spårat” brevet till en moderat kommunpolitiker och höjer tonläget ordentligt i sina krav på ett moderat fördömande.
Bloggokrati har tidigare varit inne på detta brev (här) och lägger inget större värde i påståendet att detta skulle vara en produkt skapad av en moderat kommunpolitiker. Han må ha spridit det men vår gissning är att upphovsmannen är en kreativ, flitigskribent på ett välkänt Internetforum. Dessutom ska tilläggas att det mesta som står i detta sk. Smutsiga ”förtalsbrev” faktiskt tangerar sanningen på skrämmande många punkter. Det tar upp en del av S moderna historia, som säkerligen är allt annat än smickrande för rörelsen, men inte desto mindre sann för det.
Guteland och Väpse tar upp Karl Rove i sin artikel för att riktigt skrämmas. Mannen som låg bakom valframgångarna för George W Bush ses av många som en smutskastningens mästare. Att kunna koppla samman honom med Moderaterna är en våt dröm för S i sin kritik mot det nya ”hemska” klimatet i svensk politik. Vi på Bloggokrati har dock några små tips som vi tänkte dela med oss av.
För det första kan man tycka vad man vill om Rove och hans metoder. Det går dock inte att komma ifrån det faktum att han faktiskt vann val, vilket är ett av de mest primära målen med partipolitik.
För det andra så pratar vi här om partiledaren för Sveriges största politiska parti. Mona Sahlin gör anspråk på att bli statsminister i det här landet. Hon har arbetat med politik hela sitt vuxna liv. I den rollen hon har får man faktiskt förvänta sig angrepp mot både sitt ämbete och sin egen person, det ingår i jobbet. I en tid då varenda mätning visar ett sjuknande förtroende för Sahlin som statsministerkandidat är ”offerrollen” kanske inte det ultimata valet. Det vore mer klädsamt om Sahlin och socialdemokratin slöt leden och lämnade det offentliga gråtandet bakom sig. Du blir nämligen inte statsminister genom att vara den som folk tycker mest synd om. Du blir statsminister genom att agera på ett sätt som inger förtroende och som gör att en majoritet av svenska folket lägger sin röst på dig den 19:e september.
Avslutningsvis vill vi återknyta till SSU-artikeln om det de kallar ”vuxenmobbning”. Självklart står det SSU fritt att rikta kritik mot något de anser fel. Dock bör man vara lite försiktig med tonläget. Ungdomsförbunden har alltid legat i framkant när det kommer till kampanjer med tvivelaktig utformning. Inget fel i det i våra ögon, det är del av charmen med ungdomsförbunden och fyller en viktig funktion i det politiska spelet. Att då som SSU gå ut och rikta kritik åt både vänster och (framförallt!) höger rimmar dock lite illa.
Det ska bli väldigt intressant att bära med sig denna kritik från SSU:s håll när valrörelsen nu börjar rulla igång på allvar.
/J. Nyström
Innan dess har i stort sett vartenda bekant S-ansikte dragits fram för att sälla sig till snyftkören över alla påhopp på Mona. Nu senast har de fördömt det sk. ”förtalsbrevet” eller ”smutskastande kedjebrevet” om ni så vill. S påstår sig ha ”spårat” brevet till en moderat kommunpolitiker och höjer tonläget ordentligt i sina krav på ett moderat fördömande.
Bloggokrati har tidigare varit inne på detta brev (här) och lägger inget större värde i påståendet att detta skulle vara en produkt skapad av en moderat kommunpolitiker. Han må ha spridit det men vår gissning är att upphovsmannen är en kreativ, flitigskribent på ett välkänt Internetforum. Dessutom ska tilläggas att det mesta som står i detta sk. Smutsiga ”förtalsbrev” faktiskt tangerar sanningen på skrämmande många punkter. Det tar upp en del av S moderna historia, som säkerligen är allt annat än smickrande för rörelsen, men inte desto mindre sann för det.
Guteland och Väpse tar upp Karl Rove i sin artikel för att riktigt skrämmas. Mannen som låg bakom valframgångarna för George W Bush ses av många som en smutskastningens mästare. Att kunna koppla samman honom med Moderaterna är en våt dröm för S i sin kritik mot det nya ”hemska” klimatet i svensk politik. Vi på Bloggokrati har dock några små tips som vi tänkte dela med oss av.
För det första kan man tycka vad man vill om Rove och hans metoder. Det går dock inte att komma ifrån det faktum att han faktiskt vann val, vilket är ett av de mest primära målen med partipolitik.
För det andra så pratar vi här om partiledaren för Sveriges största politiska parti. Mona Sahlin gör anspråk på att bli statsminister i det här landet. Hon har arbetat med politik hela sitt vuxna liv. I den rollen hon har får man faktiskt förvänta sig angrepp mot både sitt ämbete och sin egen person, det ingår i jobbet. I en tid då varenda mätning visar ett sjuknande förtroende för Sahlin som statsministerkandidat är ”offerrollen” kanske inte det ultimata valet. Det vore mer klädsamt om Sahlin och socialdemokratin slöt leden och lämnade det offentliga gråtandet bakom sig. Du blir nämligen inte statsminister genom att vara den som folk tycker mest synd om. Du blir statsminister genom att agera på ett sätt som inger förtroende och som gör att en majoritet av svenska folket lägger sin röst på dig den 19:e september.
Avslutningsvis vill vi återknyta till SSU-artikeln om det de kallar ”vuxenmobbning”. Självklart står det SSU fritt att rikta kritik mot något de anser fel. Dock bör man vara lite försiktig med tonläget. Ungdomsförbunden har alltid legat i framkant när det kommer till kampanjer med tvivelaktig utformning. Inget fel i det i våra ögon, det är del av charmen med ungdomsförbunden och fyller en viktig funktion i det politiska spelet. Att då som SSU gå ut och rikta kritik åt både vänster och (framförallt!) höger rimmar dock lite illa.
Det ska bli väldigt intressant att bära med sig denna kritik från SSU:s håll när valrörelsen nu börjar rulla igång på allvar.
/J. Nyström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)