Vem värnar värnplikten?

Idag är en mer än unik dag i vårt lands historia. Den allmänna värnplikten, med hela 109 år på nacken, försvinner från och med midnatt. Om detta hade jag planerat att författa ett litet inlägg där jag skulle ta upp det i mina ögon uppenbara farorna med avskaffandet. När jag imorse, som vanligt, inledde dagen med frukost och SvD:s ledarsida insåg jag snabbt att de hade levererat så pass kloka ord i ämnet att övriga kommentarer är överflödiga. Därför uppmanar jag härmed att läsa och begrunda följande artikel:


Förtida farväl till värnplikten

Något vi däremot inte vill lämna okommenterat är den debattartikel som också publicerades i dagens SvD. Det är företrädare för den rödgröna oppositionen som beskyller försvarsminister Sten Tolgfors för att kasta sten i glashus. Just den rödgröna fascinationen för glashus ska vi återkomma till inom kort, men redan nu tänkte vi titta lite på de rödgrönas egen försvarspolitik.


Artikelförfattarna betonar att det finns en spricka i regeringen angående försvarspolitiken och vill samtidigt gärna slå sig för bröstet över att de själva är överens kring detaljerna för NBG 2011. Om detta stämmer är vi här på Bloggokrati de första att lyfta på hatten och gratulera det faktum att de tre oppositionspartierna är överens om någonting överhuvudtaget och i synnerhet en försvarsfråga! Det är annars inte så lätt att se enigheten hos oppositionen. Låt oss titta på några exempel på detta:

Tittar man bara på de lösa formuleringarna på respektive partis hemsida, under fliken Försvarspolitik, skiljer sig uppfattningarna avsevärt partierna emellan. MP vill exempelvis ”avveckla försvaret helt på sikt”. S är något luddigare men säger sig ex vilja se ”ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete” och ”en fortsatt utveckling av säkerhetstänkande från civilt till militärt”. Vänsterpartiet anser att ”vårt militära försvar ska ha en folklig förankring och motsvara det säkerhetspolitiska läget”. Inte ens den mest fundamentalistiska pacifist kan påstå att vi är i ett säkerhetspolitiskt läge där man, som MP vill, kan avveckla försvaret helt. Eller?

Afghanistanfrågan är en annan punkt där den påstådda enigheten inte heller är riktigt glasklar. Vänstern anser att de svenska trupperna ska dras tillbaka helst nyss. MP är inne i ett svåröverskådligt resonemang kring styrkan, där det verkar positivt inställda om än med x antal reservationer. S däremot vill ha kvar trupperna, i alla fall under överskådlig tid. De menar att ett snabbt tillbakadragande, som deras oppositionskollegor manar till, skulle ”leda till inbördeskrig och ökat förtryck”.

Gällande försvarsindustrin tycks det inte heller finnas någon enighet bland de rödgröna. S säger sig vilja ”värna en inhemsk, svenskbaserad försvarsindustri med hög teknologisk standard.” MP vill däremot ”skära kraftigt krigsmaterielanslaget och upphöra med JAS-leveranserna.”

De rödgröna har onekligen mycket åsikter om det svenska försvaret. Särskilt samstämmiga är de dock inte. Då är det onekligen lite märkligt att beskylla regeringen för att vara oense och Sten Tolgfors för att kasta sten i glashus. När ens eget golv är täckt av glassplitter ska man skruva ner tonen lite i sina beskyllningar av andra. Ett litet tips bara från oss på Bloggokrati…

/J. Nyström

**

Här är Centerns chans!

I gårdagens riksdagsdebatt blev det tydligt att den rödgröna oppositionen har riktat in sig på Centerpartiet. Mona Sahlin kallade Maud Olofsson för feg och pratade om det ”före detta gröna partiet”. Oppositionens nuvarande ledstjärna, Wetterstrand, följde i samma spår som sin oppositionskollega. Enligt analyser och kommentarer har dessa båda partier riktat in sig på att ”krossa” Centern, som det så fint heter i svensk media. Målet är att putta ur Centern ur riksdagen och genom detta ta bort alla möjligheter för Alliansen att bilda regering.



Maud Olofsson har samtidigt, absolut inte gnällt, men ändå framlagt viss irritation över att moderaterna tar upp allt för mycket av mediautrymmet och att de mindre allianspartierna därför har vissa svårigheter att nå ut med sin politik. Vad kunde då komma lägligare än en attack från vänster.


Genom att MP och S (och kanske även han som egentligen inte fick vara med) riktar sina blickar och sina politiska attacker mot Centerpartiet får Maud Olofsson det mediautrymme som hon menar har saknats henne under en period. Vi på Bloggokrati är övertygade om att en attack från vänster, om den pareras på rätt sätt, är det bästa som kan hända ett parti som Centerpartiet. Nu kan Olofsson, Carlgren, Torstensson, Johansson och de andra slipa på sina allra bästa argument till varför man ska välja just Centerpartiet och inte något av de rödgröna samarbetspartierna.

När oppositionen pratar om chockhöjda kilometerskatter kommer Centerpartiet att få möjlighet att tala om att de är det enda gröna parti i det här landet med en verklighetsförankrad miljöpolitik för det tjugoförsta århundradet. När oppositionen pratar om höjda arbetsgivaravgifter kommer Centerpartiet få en möjlighet att berätta att de är partiet som har visionerna om hur man bäst löser ungdomsarbetslösheten. När Mona Sahlin pratar, eller pratar bort, det faktum att hon vill öka skattetrycket för de flesta svenskar kommer Centerpartiet att få möjlighet att tala om hur man bäst arbetar för fler företagare i Sverige och hur man inom Alliansen kommer att fortsätta arbetet med att sänka ett av världens högsta skattetryck.

De kommer att få en möjlighet till utrymme, men som politiker får man inte utrymme till skänks man tar det! Det måste både Centerpartiet och Kristdemokraterna bli betydligt bättre på. De båda har tvivels utan visionerna för hur man vill att det framtida Sverige ska se ut, men som väljare måste man få höra det också.


/J. Nyström
***

Sahlin, Glashusbyggande & nytänkande analyser!

I och med dagens partiledardebatt tänkte även vi på Bloggokrati ta bladet från munnen och ge oss in i valrörelsen på vårt eget lilla sätt. Det kommer vi att göra genom fler och mer kontinuerliga inlägg och även genom lite mer ambitiösa, analyserande inlägg. Vi kommer även snart att presentera ett upplägg likt det vi hade inför fjolårets EU-parlamentsval. Det vill säga ett antal frågor riktade till samtliga aktuella partier som kandiderar till Riksdagen 2010. Mer om detta inom kort.


Ett annat inslag som kommer inom kort är en betraktelse över Sveriges riksdagspartier. Vi kommer att ta dem i storleksordning och börjar då självklart med svensk politiks svar på ”the big red machine”, Socialdemokraterna. Var står S? Vad vill S? Och så ska vi gå igenom byggförfarandet när det gäller glashus.

Hörs igen inom kort!

/J. Nyström

 
*****