tisdag, april 27, 2010

Toblerone eller inte toblerone...

Innan vi ens hann höra gonggongen var första ronden igång. Mats Odell gick tvivels utan ut hårt med en rak höger riktad rätt mot Socialdemokratins svagaste punkt, deras egen moderna historia...

"– Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket. " Så uttryckte sig alltså kommunminister och tillika finansmarknadsminister Odell om de rödgrönas miljardregn över landets kommuner. Historien får avgöra lämpligheten i ett sådant uttalande, men det belyser två saker väldigt tydligt.

För det första. Om någon hade tvivlat så är valrörelsen igång på allvar. Dagens storm visar att tonen kan bli hård, för att inte säga lite smutsig. Något som, enligt oss här på Bloggokrati, inte enbart är av ondo. Svensk politik har varit en mellanmjölkens kamp på tok för länge nu. Vi behöver lite nerv och motsättningar för att öka både temperaturen och intresset. Dessutom ska ingen försöka inbilla oss att partiet, som nu är ute i var och varannan tidningsartikel och kräver ursäkter av i princip alla människor som någon gång kallat sig borgerliga, inte har ett batteri av precis samma typ av uttalanden i rockärmen.

För det andra sätter Odells uttalande, vare sig Östros och Sahlin vill det eller inte, fokus på fakta. De Rödgröna har sluppit undan kritik på tok för länge nu. Det tog alltså över 500 dagar att komma överens om infrastrukturen. I debatt efter debatt har vi hört deras mantra om att förslag och finansiering ska presenteras i april. När april väl kommer vad händer då? Jo då ska det helt plötsligt presenteras i Maj.

Det är dags att tala klarspråk nu Wetterstrand, Ericsson, Ohly och Sahlin. Det är dags att berätta för alla oss som ska rösta den 19e september exakt hur ni ska ha det. En politik vars enda ingrediens är kritik mot en sittande regering är inte bara urvattnad den är på gränsen till bedräglig.

/J. Nyström

1 kommentar:

  1. Odell och hans filadutter kanske inte ska ta för stora ord i sina munnar. Deras insatser i den svenska politiken kan väl knappast karaktäriseras som speciellt ärofulla.

    SvaraRadera