Sahlin riskerar att få en dålig norgehistoria i knät!

För första gången på 16 år har alltså en norsk regering lyckats bli omvald. Jens Stoltenberg och hans Arbeiderparti lyckades klara sig kvar vid makten och bildar, om inget oväntat händer, återigen regering tillsammans med Sosialistisk Venstre och Senterpartiet. Hur pass väl detta utfall går att jämföra eller applicera på svensk politik kan man diskutera, men vissa paralleller känns ändå relevanta.
Svenska Dagbladet skriver i sin analys att detta ger en fingervisning inför det svenska valet 2010 och att det kommer att fungera som inspirationskälla för de andra nordiska socialdemokratiska partierna. Bloggokrati skulle snarare vilja vända på resonemanget och påstå att den norska socialdemokratiska valsegern ger ny tändvätska åt den svenska borgerliga alliansen. Även om det är en socialdemokratisk politik som har segrat i vårt västra grannland så anser vi på Bloggokrati att Stoltenbergs regering har fler likheter med den sittande svenska regeringen än med sina socialdemokratiska kollegor i opposition.

Det som kanske starkast förenar den norska regeringen med den svenska är enigheten. Stoltenberg har lyckats med det som också Reinfeldt har lyckats med, nämligen att hålla en enad front i sin regering. Den norska borgerliga oppositionen däremot har inte klarat av av skapa en enighet under valrörelsen. Den kanske främsta anledningen till detta stavas Fremskrittspartiet. Det norska populistiska partiet, med hjärtefrågor snarlika de svenska Sverigedemokraterna, har i och med sin storlek varit en splittrande faktor i det borgerliga arbetet med att skapa en enad front mot Stoltenbergs regering. Fremskrittspartiet är, med sina 22,1% av rösterna, Norges näst största parti. I det här fallet, som i så många andra, är storleken av uppenbar betydelse. Ett parti av Fremskrittspartiets art är helt klart kontroversiell som samarbetspartner och dess storlek blev i det här fallet deras och hela den norska borgerlighetens fall. Ett parti i ex Sverigedemokraternas storlek, dvs runt 4%, är betydligt lättare att bortse ifrån och negligera än ett parti i samma storlek som de svenska Moderaterna. När de borgerliga partierna i Norge skulle definiera sin politik och sitt eventuella deltagande i en framtida borgerlig regering kunde man helt enkelt inte bortse från Fremskrittspartiet. Deras kontroversiella politik och deras karismatiska partiledare Siv Jensen blev uppenbarligen ett för tungt ok att bära för de andra borgerliga partierna.

En andra viktig faktor i jämförelsen mellan de nordiska grannarnas politiska vardag är trygghetsfaktorn. Det norska folket röstade efter devisen ”man vet vad man har men inte vad man får” och valde ett beprövat kort framför en okänd opposition. Detta talar också mer för att den nuvarande svenska regeringen skulle få förnyat förtroende framför att en, än så länge relativt diffus opposition, skulle föräras med regeringsmakten. Även om resultaten av väljarundersökningarna är lika differentierade som Kändisdjungeln är uselt så finns det en undersökning där trenden är extremt tydlig, nämligen den om vem svenska folket helst ser som statsminister. Reinfeldt leder i samtliga sådana undersökningar och har så gjort under snart tre år. I en undersökning, gjord av Demoskop, är Sahlin inte ens förstaval hos sina egna sympatisörer. Där är den förlorade dottern, Margot Wallström, etta och advokaten med deckarambitioner seglar in på en hedersam andraplats. Det säger väl det mesta, socialdemokratiska sympatisörer vill alltså inte ha sin egen partiledare som statsminister, varför skulle de då välja ett regeringsalternativ med henne som ledare?

Nej, den norska återvalda röd/gröna regeringen borde skänka huvudbry snarare än glädjefnatt till partistyrelsen på Sveavägen 58.

/J. Nyström

Återuppståndelse och grannsamverkan!

Efter en lång och välstrukturerad sommar är Bloggokrati äntligen tillbaka i bloggosfären. Den Sverigebaserade delen av Bloggokrati har jobbat i statens tjänst under sommaren och spenderat många långa dagar mitt i centrala Stockholm, vilket ju aldrig är fel. Den Schweiziska delen av bloggredaktionen har jobbat med revolutionerande upptäckter, som vanligt med andra ord, och dessutom slipat på sitt franska uttal.

Men vart har då alla analyser och kommentarer varit under sommaren undrar ni. Lugn, bara lugn, vi kan glädja er med att det faktiskt inte har hänt så värst mycket under sommarmånaderna som man kanske kan tro. Riksdagens ledamöter har, precis som universitetsstudenter, sommarlov och skillnaden mellan de två grupperna är bara att studenterna vanligtvis jobbar extra under sommaren... Så aktiviteten har varit i det närmaste noll. Lite har dock hänt och vi tänkte beta av det lite snabbt:

• Moderaterna har haft partistämma i Västerås. På denna slog man fast att LAS inte ska röras och att alla som tycker att den kanske ändå bör luckras upp en aning är revolutionärer. Dessutom hade partiledningen kommit fram till att det var dags för Moderaterna att bli det statsbärande partiet i Sverige... Ordförande Reinfeldt passade även på att ta med Tage Erlander på ett hörn... Det här underlättar onekligen för Socialdemokraterna, för nu behöver de inte hålla någon partistämma i år eftersom Moderaterna redan behandlat alla deras kärnfrågor.

• Sverige har tagit över som Ordförandeland i EU. Reinfeldt och regeringen företräder nu inte bara oss svenskar utan i runda slängar 500 miljoner Européer. Samtidigt som vi skålar in det nya året i mörker och kyla lämnar Sverige över stafettinnen till Spanien.

• Det svenska rättsväsendet har fått tillskott i kassakistan på en sisådär fyra miljarder. Motiveringen är att det helt enkelt finns hål att fylla och att polis och rättsväsendet är fundamentala trygghetsinstitutioner för det svenska samhället och dess medborgare. För försvarsmakten gäller dock samma bud som tidigare, ni kan inte sköta er egen ekonomi och kommer inte få en spänn inom överskådlig tid... det är tydligen skillnad på skydd och skydd.

• Den rödgröna alliansen har kommit överens om att man troligtvis kommer att bli överens om vad man ska vara överens om innan valet 2010. Däremot tycks det råda vissa meningsskiljaktigheter om vissa saker som man inte är överens om. Det är dock mest småsaker låter man hälsa typ skatterna, skolan, privatiseringar och lite annat. Helt överens är man ändå om att den nuvarande regeringen inte gör ett enda rätt. Ja, bortsett från skattesänkningarna då, som både S och MP ställer sig bakom till viss del, dock inte fullt ut, vilket de båda är helt överens om. De är inte helt överens med V dock men de är överens om att de ska meddela väljarna i god tid före valet om vad de är överens om. Så håll ögon och öron öppna säger jag bara!

Det var väl ungefär vad som har hänt under sommarmånaderna. Så nu släpper vi solen och rosévinet och kastar oss över hösten med allt vad den har att erbjuda.

Vilket år vi har framför oss!

Om ett år och nio dagar är det dags för Riksdagsval. Innan dess hinner vi klämma in ett kyrkoval och vi kommer också med spänning att följa politiken i Norden, där Norge går till valurnorna redan nu på måndag. Bloggokrati återkommer inom kort med en liten fördjupning kring det Norska valet. Dessutom kommer det snart att dyka upp ett litet kalendarium över vad som händer på den politiska scenen i närtid.

Tills dess, välkomna tillbaka till ett händelserikt år med Bloggokrati vid er sida!

* * * * * * * * * *